Kyokushin

Grundaren av Kyokushin karate, Sosai Masutasu Oyama, föddes 1923 i Korea. Han började sin träning av kampsporter genom att träna kempo vid nio års ålder. Vid femton års ålder flyttade han till Japan där han kom i kontakt med karate. Han tränade både Shotokan och Goju-ryu och redan som artonåring erhöll han Nidan (andra gradens svartvälte). Efter andra världskriget isolerade han sig på berget Minobu under det att han tränade hårt. Han deltog sedan i ”All Japan Championship Tournament” och vann överlägset. Efter denna händelse beslöt han att ägna hela sitt liv åt karate.

Ännu en gång isolerade han sig, denna gång på berget Kiyozumi där han stannade i 18 månader. Allteftersom månaderna gick blev han både fysiskt och psykiskt starkare. Många timmar ägnades åt meditation och det var då han lade grunden till sin egen stil, Kyokushinkai.

Han återvände från berget 1949 och påbörjade arbetet med att sprida Kyokushin. 1954 öppnades den första dojon och tio årsenare, 1964, öppnades Honbu dojo i Tokyo. Samma år grundades International Karate Organization (I.K.O) som är det världsförbund som styr utvecklingen av Kyokushin karate. Honbu dojo fungerar ännu idag som högkvarter för Kyokushinkai. Sosai Masutatsu Oyama arbetade hela sitt liv med att utveckla och sprida karate och när han avled i april 1994 efterlämnade han en av världens största och kraftfullaste karatestilar.

”Kyoku” betyder ytterst, ”shin” betyder sanning eller verklighet och ”kai” sammanslutning eller att ansluta sig till. Fritt översatt blir Kyokushinkai ”Den yttersta sanningens sammanslutning”. Symbolen för Kyokushinkai är Kanku. Kanku betyder himmelsbetraktande form och har sitt ursprung i Kanku kata. Katan börjar med att man håller upp händerna och låter pekfingrar och tummar vidröra varandra. Blicken riktas sedan genom mitten, betraktandes himlen eller månen. Spetsarna i Kankusymbolen visar fingrarna och symboliserar det slutgiltiga eller höjdpunkten. De tjockare delarna visar handlederna och symboliserar kraft. Mitten visar öppningen mellan händerna och symboliserar kontinuitet och cirkulära rörelser. En annan vanlig symbol är den kalligrafiska representationen av ”kyokushinkai”. Den bärs till exempel över hjärtat på utövarens dräkt